Det är så jävla mycket saker just nu, blä usch blä.. Bara massa jobbiga lägen hela tiden. Fattar inte varför jag inte bara kan tänka positivt och försöka lägga det jobbiga bakom mig? Varför måste jag BRY MIG SÅ JÄVLA MYCKET? Fattar inte varför jag klagar.. Har världens finaste vänner som alltid kommer finnas där för mig och har jag dem behöver jag inget mer. Men endå sitter jag här och klagar. Fattar inte ens varför jag skriver dethär, men är så sur, orkar egentligen inte bry mig om allt det jobbiga som kommer fram och tillbaka hela tiden. Vissa dagar mer, vissa dagar mindre. Fast problem är nåt man måste lära sig att leva med. Man kan inte deppa för det minsta lilla.