När hon puttar dig eller slår dig - Ta tag i henne och släpp henne inte

När hon börjar svära åt dig - Kyss henne och säg att du älskar henne

När hon är tyst - Fråga vad som står på

När hon ignorerar dig - Ge henne din uppmärksamhet

När hon drar sig ifrån dig - Dra henne tillbaka

När hon ser ut som värst - Säg att hon är vacker

När du ser att hon gråter - Håll om henne och säg ingenting

När du ser henne gå - Smyg upp bakifrån och krama henne

När hon är rädd - Skydda henne

När hon lutar sitt huvud mot din axel - Lyft hennes huvud och kyss henne

När hon tar ditt favoritplagg - Låt henne ta det och sova med det en natt

När hon retar dig - Reta henne tillbaka och få henne att skratta

När hon inte hör av sig - Försäkra dig om att allt är okej

När hon tvivlar på dig - Försvara dig med sanningen

När hon säger att hon tycker om dig - Då gör hon det mer än du kan förstå

När hon tar din hand - Ta hennes hand och lek med hennes fingar

När hon berättar en hemlighet - Håll den hemlig

När hon tittar dig i ögonen - Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det

När hon saknar dig - Är hon sårad på insidan

När du krossar hennes hjärta - Försvinner aldrig den smärtan

När du säger att det är över - Vill hon fortfarande att du ska vara hennes

När hon laddar upp den här texten - Vill hon att du ska läsa den

Om man inte förstår vad som hela tiden blir fel, för varje steg man tar slutar det alltid med att jag står där med all skit över sig själv. Varför det känns så rätt hela den långa eller korta tiden, men ändå så blir det fel. Man tror allt är bra, ända tills man helt plötsligt får veta vad som händer på riktigt. Vad man gjort för fel, när allt kanske är försent att ändra på. När man kanske hela tiden hamnat i någon slags bekvämlighet och inte förstått att det hela tiden varit fel. När man varit sig själv, men ändå inte. När man egentligen inombords inte förändrats alls, men man bara tagit den kortaste vägen hela tiden. Att säga förlåt är otroligt svårt. Man kan inte säga förlåt åt en dålig ovana eller åt något man inte förstår. Något som man kanske egentligen behöver ha förklarat för sig. För om man inte känner så själv, och tror att man tagit den bästa vägen, och inte ser saker från andras perspektiv så är det alltid svårt att förstå. Men det är ändå man själv som såras.. Önskar jag kunde göra saker bättre, önskar allt hade vart annorlunda nu, önskar jag bara kunde försvinna från allt skit som uppstår hela tiden och det värsta är att det är bara jag som sätter mig själv i detta. Det är ingen annans fel än mitt eget fel.